<?xml version="1.0" encoding="utf-8"?>
<!-- If you are running a bot please visit this policy page outlining rules you must respect. http://www.livejournal.com/bots/ -->
<feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xmlns:lj="http://www.livejournal.com">
  <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian</id>
  <title>antanian</title>
  <subtitle>antanian</subtitle>
  <author>
    <name>antanian</name>
  </author>
  <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/"/>
  <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom"/>
  <updated>2008-07-24T02:42:05Z</updated>
  <lj:journal username="antanian" type="personal"/>
  <link rel="service.feed" type="application/x.atom+xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom" title="antanian"/>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:177122</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/177122.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=177122"/>
    <title>Зянон Пазьняк пра савецкую сярэднефарматную фотатэхніку</title>
    <published>2008-07-24T02:42:05Z</published>
    <updated>2008-07-24T02:42:05Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;15:28 21.07.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/07/21/329/"&gt;Зянон Пазьняк пра савецкую сярэднефарматную фотатэхніку&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

Піша талкова і цікава. 20 гадоў прайшло, а артыкул актуальны. Як ні сьмешна.
Зянонаву прапанову па мадыфікацыі фатаапарата Любитель-2 (замяніць дзіўнаваты аб&amp;#8217;ектыў пабудаваны па пацешнай схеме triplet на зразумелы шырокаму колу фотааматараў рэзкі tessar) рэалізаў найстрэйшы кітайскі вытворца фотаапаратуры  Shanghai Seagull Camera Co.,ltd. ў камерах  Seagull 4-a  ( а таксама b і прочых [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/07/21/329/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:176691</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/176691.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=176691"/>
    <title>чужыя карцінкі</title>
    <published>2008-07-18T08:02:16Z</published>
    <updated>2008-07-18T08:02:16Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;08:15 17.07.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/07/17/328/"&gt;чужыя карцінкі&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

Разбор архіваў фотааматараў занятак зацягваючы. Як проза Грабала. 
Людзі, якія не хадзілі ў мастацкую школу, здымалі час ад часу, але тым ня менш візуальнымі сродкамі спрабавалі распавесьці нейкую гісторыю. Нічога дзіўнага ў тым, што лепшыя карцінкі прыпадаюць на тэхнічны брак. А можа і дзякуючы яму, яны атрымліваюць дадатковую выразнасьць і нейкі сэнс.


Здымкі гэтыя (калі я [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/07/17/328/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:176440</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/176440.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=176440"/>
    <title>Irina Palm</title>
    <published>2008-07-10T01:22:25Z</published>
    <updated>2008-07-10T01:22:25Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;21:28 06.07.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/07/06/327/"&gt;Irina Palm&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

У галоўнай ролі - Марыян Фэйзфул. Уласна на яе і пайшоў паглядзець. Цётка, у адрозьненьні ад большасьці гэрояў 60-ых гадоў натуральна састарылася і зусім не крыўляецца. Пераканаўча сыграла старую правінцыйную клушу. Што, у прынцыпе, было прагназуема.
У анонсе фільма нешта ў агульных словах гаварылася пра порнаіндустрыю і т.п. Але на самой справе кіно аказалася пра каханьне [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/07/06/327/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:176159</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/176159.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=176159"/>
    <title>пра нацыянальныя колеры</title>
    <published>2008-07-01T12:02:33Z</published>
    <updated>2008-07-01T12:02:33Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;13:44 28.06.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/06/28/326/"&gt;пра нацыянальныя колеры&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

здаецца дзеіцца штось дзесьці але па-сутнасьці нішто.
Сяручок мой Паша распавядае пра сваю працу ў цяпліцах. Кажа: &amp;#8220;Ну прыехалі адны красаўцы набыць кветак для беларускага амбасадара, дык адразу было ясна якіх колераў кветкі патрэбныя&amp;#8221;.
Я маўчу і спрабую ўявіць сабе букет з чырвоных і зялёных кветак, але неяк не выходзіць. Не вытрымліваю і пытаюся, якіх жа такіх [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/06/28/326/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:175887</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/175887.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=175887"/>
    <title>pieno baras</title>
    <published>2008-05-25T08:01:59Z</published>
    <updated>2008-05-25T08:01:59Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;09:25 22.05.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/05/22/325/"&gt;pieno baras&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

Зачыніўся малочны бар на Вялікай вуліцы. Апошняе непафаснае месца ў Старым горадзе. Працаваў ён ад 1971 году. Прыхлопнулі лавачку без асаблівых шкадаваньняў. І яно зразумела &amp;#8212; каму тое гарачае малако з булачкамі рупіць? І да малочных кактэйляў мала каму ёсьць справы. Усё ж ня піва з піццай. Кандытарскае абсталяваньне ўжо прадалі. На яго месцы адчыняць [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/05/22/325/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:175807</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/175807.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=175807"/>
    <title>пра правох рэклямы</title>
    <published>2008-05-09T17:42:38Z</published>
    <updated>2008-05-09T17:42:38Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;22:37 08.05.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/05/08/324/"&gt;пра правох рэклямы&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

Вясна наступіла, дык вырашыў з нагоды сонейка і цяпла выпаліць люльку на гаўбцы. Зімой паліць люльку на сьвежым паветры неяк не цягне, а ў закрытых памешканьнях дыміць офісныя пацучкі пазабаранялі. Палез на шафу, дастаю заветку скрынку, а там ад маёй любімай файкі толькі парэшткі. Павярцеў іх руках, клеіць глупа.  А шкада. 
Гэта першая фірмовая [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/05/08/324/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:175586</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/175586.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=175586"/>
    <title>пра ахову нелітаратурных помнікаў</title>
    <published>2008-05-06T23:41:26Z</published>
    <updated>2008-05-06T23:41:26Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;22:23 06.05.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/05/06/323/"&gt;пра ахову нелітаратурных помнікаў&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

Забаўна,  што Уладзімер Сьцяпан праблемы рэканструкцыі Менску зводзіць да пытаньняў гігіены. Маўляў, быў унітаз &amp;#8212; згніў унітаз. Час мяняць, тэхналёгіі наперад і ўсё такое. Заўважце, гэта піша літаратар і мастак, а ня нейкі там санцехнік.
Гігіена вельмі добрая і неабходная штука. Але тое, што адбываецца ў Менску хутчэй нагадвае дэзынфекцыю. Сыпанем тут хлёркай, тут дустам, [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/05/06/323/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:175105</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/175105.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=175105"/>
    <title>пра Янку Маўра тры капейкі</title>
    <published>2008-05-06T13:41:57Z</published>
    <updated>2008-05-06T13:41:57Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;19:07 29.04.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/29/322/"&gt;пра Янку Маўра тры капейкі&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

Вера Бурлак і Жыбуль рыхтуюцца да 125-годзьдзя Янкі Маўра і правільна робяць. Тут я па справе палез глядзець яго біяграфію. Вельмі шмат забаўнага. Пра яго прынята казаць, маўляў: &amp;#8220;Янка Маўр апісваў Новую Гвінэю, другія выспы Акіяніі і пры гэтым ніколі не выяжджаў за межы Беларусі.&amp;#8221;. На самой справе ўсё куды сьмяшней.
Будучы аўтар беларускіх баявікоў нарадзіўся [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/29/322/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:174773</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/174773.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=174773"/>
    <title>Вясна на Летняй вуліцы</title>
    <published>2008-04-25T11:41:37Z</published>
    <updated>2008-04-25T11:41:37Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;20:18 22.04.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/22/321/"&gt;Вясна на Летняй вуліцы&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

У гэтым горадзе ніколі не адгаеш, якая вуліца будзе выміраць наступнай. Хто б мог падумаць, што Летняя вуліца пачне пусьцець? Калі са Сьніпішкамі дашно ўсё было ясна, і толькі пытаньне часу калі зьнясуць тыя  баракі (і небаракі), то зь Летняй думаў, што усё абыйдзецца. Бо рэльеф для будоўлі дзіўных хмарачосаў крывы, камунікацыяў няма, зямельныя [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/22/321/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:174418</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/174418.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=174418"/>
    <title>Памылкі Ласёўкі</title>
    <published>2008-04-22T07:04:09Z</published>
    <updated>2008-04-22T07:04:09Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;11:15 17.04.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/17/318/"&gt;Памылкі Ласёўкі&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

На барахолцы пры Кальварыйскім рынку да гандляра старызнай падыйшлі яго сябры-прыяцелі ці не зь дзяцінства. Разглядалі яго няхітры тавар: нейкая лыжная мазь, дзікаваты радыёпрыймач, значкі і інш. мала каму патрэбнае барахло. У прыяцеляў быў добры настрой і яны кпілі над памятым гандляром і яго таварам. Нібыта і бяззлобна, але адчувалася,  тое, што ім прыемна, [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/17/318/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:174126</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/174126.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=174126"/>
    <title>heima| на радзіме</title>
    <published>2008-04-22T07:04:08Z</published>
    <updated>2008-04-22T07:04:08Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;21:57 09.04.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/09/317/"&gt;heima| на радзіме&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

Упершыню сёлета схадзіў у кіно. Хацеў паглядзець на Annie Leibovitz: Life Through A Lense, але прыяцель ушаварыў мяне схадзіць на дакумэнтальную стужку пра ісляндзкі гурт Sigur Rós. Называецца &amp;#8220;На радзіме&amp;#8221;. Маўляў, сучасныя дзіўна апранутыя маладыя людзі актыўна слухаюць ісьляндзкі рок, ну а Лейбавіц як Лейбавіц. Гарбачоў з торбачкамі Прада. Няўжо гэта так цікава?
Я спадзяваўся, што [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/09/317/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:173274</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/173274.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=173274"/>
    <title>heima¦ на радзіме</title>
    <published>2008-04-12T21:01:57Z</published>
    <updated>2008-04-12T21:01:57Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;21:57 09.04.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/09/317/"&gt;heima¦ на радзіме&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Упершыню сёлета схадзіў у кіно. Хацеў паглядзець на Annie Leibovitz: Life Through A Lense, але прыяцель ушаварыў мяне схадзіць на дакумэнтальную стужку пра ісляндзкі гурт Sigur Rós. Называецца &amp;#8220;На радзіме&amp;#8221;. Маўляў, сучасныя дзіўна апранутыя маладыя людзі актыўна слухаюць ісьляндзкі рок, ну а Лейбавіц як Лейбавіц. Гарбачоў з торбачкамі Прада. Няўжо гэта так цікава?
	Я спадзяваўся, што [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/09/317/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:172806</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/172806.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=172806"/>
    <title>підагагічаскае</title>
    <published>2008-04-12T21:01:56Z</published>
    <updated>2008-04-12T21:01:56Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;08:36 08.04.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/08/316/"&gt;підагагічаскае&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Нельга сказаць, што ў дзяцінстве маім было мала цацак. Хутчэй наадварот. У прынцыпе,  можна было дастаць любую з асартыменту мугулёўскага гума. А ён быў, не такі ўжо малы і даволі талковы. Але зараз зь цеплынёй успамінаю даволі просьценькія самаробрныя цацкі: брызгалкі, рагаткі, пугачы і т.п. Ясна, што Юлька да такіх радасьцяў не дарасла,  [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/08/316/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:172792</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/172792.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=172792"/>
    <title>Пра дзень птушак</title>
    <published>2008-04-06T19:42:37Z</published>
    <updated>2008-04-06T19:42:37Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;18:54 01.04.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/01/315/"&gt;Пра дзень птушак&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Няма нічога дзіўнага ў тым, што ў канстытуцыі Зарачанскай Рэспублікі птушкі займаюць асноўнае і важнае месца. Нават важней за катоў. На першае красавіка прыходзіцца ня толькі дзень незалежнай рэспублікі, але і міжнародны дзень птушак.
	Сёньня адчынілі дошку з тэкстам канстытуцыі на бел.мове. Па прычынах хранічных для міністэрства замежных спраў Зарэчча, на самім адкрыцьці не прысутнічаў.
	Усё было [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/04/01/315/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:172536</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/172536.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=172536"/>
    <title>підагагічаскае</title>
    <published>2008-03-31T17:01:32Z</published>
    <updated>2008-03-31T17:01:32Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;18:17 30.03.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/03/30/314/"&gt;підагагічаскае&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Юлька навучылася даволі лоўка круціць у руках парасончык.  (сьведчаньне прылагаецца). Проста Мэры Попінс нейкая, а не дзевачка.
	



&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/03/30/314/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:172286</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/172286.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=172286"/>
    <title>пра пераемнасьць</title>
    <published>2008-03-23T07:20:50Z</published>
    <updated>2008-03-23T07:20:50Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;19:20 19.03.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/03/19/311/"&gt;пра пераемнасьць&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Заходзіў у госьці калега па фотагуртку &amp;#8212; Паша. Сярод іншага нагадаў нагадаў стары жарт пра тое, што Гары Потэр &amp;#8212; гэта сын Джона Ленана. 
	А вось і Пашаў партрэт. Ня памятаю ўжо, чаму ня выйшаў разам зь ім папаліць на гаўбец.
	



&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/03/19/311/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:171863</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/171863.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=171863"/>
    <title>підагагічаскае</title>
    <published>2008-03-18T20:05:32Z</published>
    <updated>2008-03-18T20:05:32Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;15:31 17.03.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/03/17/310/"&gt;підагагічаскае&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Жонка прыватызавала кэнан, які доўга пыліўся ў шафе без справы і аб&amp;#8217;ектыву. Здымае на поўным аўтамаце, але атрымліваецца весялей і цікавей чым у мяне.
	



&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/03/17/310/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:171738</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/171738.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=171738"/>
    <title>пра прагрэс</title>
    <published>2008-03-16T05:02:36Z</published>
    <updated>2008-03-16T05:02:36Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;06:59 15.03.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/03/15/309/"&gt;пра прагрэс&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Усе кажуць: &amp;#8220;прагрэс, прагрэс, новыя ціхналёгіі, вэб 2.0&amp;#8243;. А толку? Вось нарабілі магільных тэлефонаў з фатаапаратамі. Класная штучка, у жонкі такая ёсьць. Мы на яе спачатку этыкеткі выпітых вінных бутэлек здымалі. А іншага ўжытку неяк і не знайшлі. З часам і этыкеткі перасталі фатаграфаваць.
	Мне той фатаапарат у магільніку нафік непатрэбны, але ўжо калі ёсьць такая [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/03/15/309/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:171346</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/171346.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=171346"/>
    <title>підагагічаскае</title>
    <published>2008-02-17T09:01:28Z</published>
    <updated>2008-02-17T09:01:28Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;12:03 16.02.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/02/16/308/"&gt;підагагічаскае&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Учора раніцай Юлька паведаміла: &amp;#8220;Мама мне купіць крылы. Я буду лётаць у небе. Туды-сюды&amp;#8221;.
	Пакуль не магу прызвычаіцца да таго, што ў яна умее фармуляваць больш-менш складаныя ідэі.



&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/02/16/308/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:171027</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/171027.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=171027"/>
    <title>2007. вынікі.</title>
    <published>2008-01-29T02:22:57Z</published>
    <updated>2008-01-29T02:22:57Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;21:49 27.01.2008&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/01/27/307/"&gt;2007. вынікі.&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	запозьнена, але.
	кніжка
	&amp;#8220;Какос-маракос&amp;#8221;, хутчэй за ўсё. Прынамсі для мяне і Юлькі. 
	А калі па-сур&amp;#8217;ёзнаму, то пакуль беларускі кнігавыдавецкі рынак будзе знаходзіцца ў руках гандляроў isbnамі &amp;#8212; з кніжкамі і надалей будзе швах. Нават нецікава думаць на гэту тэму.
	кіно
	Адамавы Яблыкі. Хто ня бачыў &amp;#8212; таго шкада.
	фатаапарат
	фэд-2 (хоць ім практычна і не здымаю)
	фотастужка 
	мусі Fujichrome Sensia 400 . [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2008/01/27/307/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:170875</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/170875.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=170875"/>
    <title>підагагічаскае</title>
    <published>2007-12-14T20:21:04Z</published>
    <updated>2007-12-14T20:21:04Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;06:52 14.12.2007&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2007/12/14/306/"&gt;підагагічаскае&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Пазаўчора Юлька залезла да мяне на калені, узяла са стала аловак і нататніку налявала наступнае
	
	і патлумачыла: &amp;#8220;Тата&amp;#8221;.
	Як ні дзіўна, некаторае патрэтнае падабенства прысутнічае. Прынамсі, крывая ўхмылачка на месцы.
	Ведаю, што разьвіцьцё ў дзяцей ідзе скачкамі, але кожны той скачок адбываецца надта ўжо неспадзявана і ў самым нечаканым месцы.



&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2007/12/14/306/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:170498</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/170498.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=170498"/>
    <title>пра трэнды</title>
    <published>2007-12-08T01:41:37Z</published>
    <updated>2007-12-08T01:41:37Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;20:23 07.12.2007&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2007/12/07/305/"&gt;пра трэнды&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Пару тыдняў таму ішоў на адкрыцьцё калектыўнай выставы, у якой і сам ўдзельнічаў. Фатаапарат ня браў, бо цягнуў на сабе яшчэ і Юльку. То ляніва было. На адкрыцьці быў шакаваны там, што ніхто з сабой не прыцягнуў нават самай дурацкай мыльніцы. Яшчэ з паўгода таму не было куды схавацца ад назойлівых шчаўкунчыкаў. А тут - [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2007/12/07/305/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:170457</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/170457.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=170457"/>
    <title>І тчэ, забыўшыся, рука партрэт Зянона Пазьняка</title>
    <published>2007-12-06T11:44:44Z</published>
    <updated>2007-12-06T11:44:44Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;23:04 05.12.2007&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2007/12/05/304/"&gt;І тчэ, забыўшыся, рука партрэт Зянона Пазьняка&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Здымкі з паездкі ў Лаварышкі. Жнівень 2003 году.
	У Лаварышскай парафіі сапраўды непаганы збор слуцкіх паясоў
На здымках Людка Вітушкава, Вітушка, Аляксандар Астравух разглядаюць плён працы армянскіх майстроў. Як звалі ксяндза, які нам ласкава паказаў тыя паясы - ня памятаю. Імя-прозьвішча былі запісаныя ў Вітушкі, але дзе тыя запісы &amp;#8212;  зараз цяжка сказаць.
	
	

	
Праўда, ехалі мы ў [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2007/12/05/304/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:170083</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/170083.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=170083"/>
    <title>Разграбаючы архівы. 1994.</title>
    <published>2007-11-30T23:21:34Z</published>
    <updated>2007-11-30T23:21:34Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;15:06 26.11.2007&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2007/11/26/303/"&gt;Разграбаючы архівы. 1994.&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Па службе займаюся сканаваньнем негатываў. Учора тэставаў сканер на прадмет сярэдняга фармату. Скануе. 
	У якасьці тэставай адкапаў старую стужку адзьнятую у верасьні?/кастрычніку 1994 году.
Стужка адзьнята на пацаватым  апараце любитель-166, магчыма з педагагічнымі мэтамі.  Навучыць Раманюка запраўляць сярэдняфарматную стужку ў бачок. Ці каля таго. Іншых вэрсіяў ня маю.  Бо гэта, як аказалася, наогул, [...]

&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2007/11/26/303/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
  <entry>
    <id>urn:lj:livejournal.com:atom1:antanian:169524</id>
    <link rel="alternate" type="text/html" href="http://antanian.livejournal.com/169524.html"/>
    <link rel="self" type="text/xml" href="http://antanian.livejournal.com/data/atom/?itemid=169524"/>
    <title>“Я веру ў свабоду. Свабода альбо сьмерць”</title>
    <published>2007-11-23T23:41:04Z</published>
    <updated>2007-11-23T23:41:04Z</updated>
    <content type="html">&lt;small&gt;05:31 23.11.2007&lt;/small&gt;&lt;br&gt;

&lt;b&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2007/11/23/302/"&gt;“Я веру ў свабоду. Свабода альбо сьмерць”&lt;/a&gt;&lt;/b&gt;&lt;br&gt;

	Сказаў Саша Кулінковіч 15 лістапада. А 21 лістапада ён ці то вырашыў перакрэсьліць сваю кар&amp;#8217;еру альтэрнаціўшчыка, ці то нарэшце зразумеў, што &amp;#8220;свабода &amp;#8212; гэта рабства&amp;#8221;. Можа  і пазнавата зразумеў, але лепш Пазьняк чым ніколі.


&lt;br clear="all"&gt;

&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://antanian.draniki.com/2007/11/23/302/"&gt;чытаць далей&lt;/a&gt;&lt;div align="right"&gt;&lt;small&gt;&lt;a href="http://hiero.ru/rss2lj/" rel="nofollow"&gt;rss2lj&lt;/a&gt;&lt;/small&gt;&lt;/div&gt;&lt;/small&gt;</content>
  </entry>
</feed>
